…va ute på Onsjö från klockan 14 till klockan 22 – de är alltså 8 timmar! Nu spelande jag förvisso inte i 8 timmar, men ändå!
Idag var det sista gången på utbildningen och för omväxlingskull så var vädergudarna med oss! Strålande sol och vindstilla, men kan man inte begära. Alla skulle ut på stora banan för att spela de första 9 hålen. De gick väl sisådär skulle jag vilja säga, förvisso 13 poäng, så de får man väl vara hyfsat nöjd med, som polarn sa, man får ta med sig de bitar som är bra. Jag hade trots allt ett par fina utslag och ett par riktigt fina inspel som jag är nöjd med. Sen har jag fruktansvärt svårt med puttningen, då greenerna på stora banan är helt sanslös snabba, så de får man fila på!
Efter att ha gått första nio hålen, så hade vi lite fika och avslutning, och med tanke på det fina vädret var jag sjukt sugen på att spela vidare och känna på resterande hål. Så jag och Fredrik passade på att köra vidare. Dock kom vi inte så våldsamt långt, vi slog ut på hål 10, sen kom ju trafiken, så vi blev stående där ett tag och släppte förbi ett par tills det kom två gubbar. Så vi avslutade hålet tillsammans och dom frågade om vi ville hänga på. Måste ju säga att man va lite avvaktande med tanke på att det var första gången för oss på andra halvan, så jag sa de att vi är nog inte snabba, men de va ju helt ok, så resterande hål tog vi sällskap på, och det var väldigt trevligt.
Även andra halvan bjöd på en blandad kompott av allt från grymma slag till pinsamma slag men det var i alla fall nyttigt att få lite småtips. Konstigt nog så kändes det som att jag blev bättre och bättre vilket är extremt skumt, med tanke på att man borde ju bli sämre då tröttheten och hungern sätter in. Sista hålet gick bäst, i alla fall fram till green. Jag är på green efter tre, och sista slaget innan green, hade jag en bunker och ett vatten hinder i vägen, och fick tipset att sand wedgen är rätt underskattad (jag hade tänkt köra med nian), så jag passade på att testa den och jösses Amalia va gött de va! Den gick högt, högt och landade klockrent mitt på green! Sen att jag sabbade par chansen med att putta halvt blint är ju en annan femma!
Hur som helst, det har varit en sanslöst härlig dag ute i de gröna, och de gjorde inte så mycket att man var trött, hungrig, stel och sleten efter åtta timmar.
Imorgon är det vårderby, gajs tar emot mesta mästarna och som vanligt känns det oerhört ovisst. Gajs har spelat riktigt dåligt, men både mot Mjällby och Kalmar har de vänt underläge till oavgjort i slutet. Mot Kalmar hämtade de upp 2-1 till 2-2 på tilläggstid om jag inte minns fel. Mot Mjällby hämtade de upp från 2-0 till 2-2 under matchens sista fem. Sen torska dom mot Sundsvall hemma senast, vilket var oerhört gött – men det är ju knappast så att vi har rosat marknaden heller! Vi saknar anfallsspel och målvakten darrar. Nåväl, blir väl att sitta med hjärtat i halsgropen och en puls på strax under 200 i 90 minuter imorgon. Bara vi vinner så är de väl helt ok!
