Då var i äntligen iväg! Gubbarna från jobbet i en minibuss på väg söder ut mot kontinenten och upplevelser i världsklass.
Vi fick en kanonstart på resan, strålande solsken hela vägen ner till Helsingborg, och även på den danska sidan var det grymt väder. Först ner till Göteborg för att plocka upp MD och JS, och som tur var ställde JS den viktigaste frågan på hela resan “har du med dig biljetterna?” för hade han inte gjort de, hade resan troligtvis inte blivit så rolig för det hade han nämligen inte. Så full fart till Hisingen för att hämta matchbiljetterna innan vi satte kurs mot skåneland. Dessutom hade vi bra tur med tajmingen av färjorna. Sen blev det några konstiga körningar, men det får vi faktiskt skylla mer på att GPS:n visade skevt än något att! Men efter dryga 700 km och närmare tio timmar senare var vi framme i Hamburg.
Vandrarhemmet vi stannade på överraskade mig positivt, väldigt fräsch för att ha varit så billigt, så de kan man faktiskt rekommendera. Sen var de väl kanske för att det var 6-bäddsrum det blev så billigt, men ändå. Efter att ha checkat in och fixat i ordning sängplatserna gav vi oss ut för att käka och bara umgås.
Lördagen (matchdagen) började med att vaknade runt nio, duschade och sedan checka ut från rummet. Eftersom vi var lite tveksamma till vandrarhemmets frukostbuffé så bestämde vi oss för att hoppa in i JB-bussen och köra runt på stan och upptäcka. Eftersom vi inte hade någon koll på varken gator eller annat, så blev det frikörning mot centrum. Jag vet inte om det var bara ren skicklighet eller röta, men vi hamnade utanför ett helt underbart våffel-café. Så det blev en stabil frukost i form utav kaffe, våffla och croissant – fruktansvärt gott!
När vi va mätta och goa, så gick vi bort mot St. Nikolai kyrkan som bara va runt hörnet. Kyrkan har en både fantastiskt och grym historia. Under andra världskriget bombades Hamburg rätt ordentligt utav de allierade och kyrkan står kvar nästan helt orörd efter bombningarna, så den är rätt förfallen. De har byggt en pandorama-hisss i själva kyrkan och dess torn, så vi beslutade oss för att ta en tur till toppen – inget att rekommendera om man är höjdrädd då man kommer drygt 76 meter upp över Hamburg, och dessutom blåste de nåt fruktansvärt där uppe.
Efter de så gick vi runt i några affärer, utav en ren slump så hittade vi till Hamburger SV Fan Shop (deras motsvarighet till Blåvittshopen) och jag var bara tvungen att gå in och köpa en HSV-halsduk (som förövrigt syns på bilden). HSV har ju trots allt väldigt snygga färger, så jag kände mig väldigt bekväm i butik.
Efter lite letande hittade vi Europa Passage (kommer några fler bilder på den imorgon) – herre jävlar! Det var ungefär som Femman-huset i Göteborg, fast 10 gånger snyggare, och 5 gånger större – riktigt jävla läckert. Dessutom så var “food-courten” på nedervåningen en hel saluhall för sig. Här kunde man köpa mat från hela världen, allt från inhemsk schnitzel till indisk mat, thai, mexikansk och mycket mer! Själv valde jag en slice utav Italien!
Med lite mat i magen var vi nu laddade för match på mäktiga Imtech Arena – kapacitet 57.000 åskådare! Matchen i fråga Hamburger SV mot Werder Bremen, ett nordderby förövrigt! Grym match, grym stämning, 54.121 personer på läktarna, och en stabil 4-0 seger för HSV. Så man var rätt nöjd!
Sen började den långa, långa resan hem! Vid 17:45 var vi i bussen i parkeringen ett bra bit utanför arenan, och där blev vi stående en bra stund. Väl ute från parkeringen blev det ett par varv runt Hamburg (dock kändes det så) innan vi äntligen kom ut på motorvägen i riktning norrut och på väg hem.
Kan säga att jag var fruktansvärt trött! 1.400 km fram och tillbaka och jag körde allt förutom cirka 150 km från Rödby till Helsingör (alltså genom Danmark på hemvägen) som HG fick köra så jag fick sova en stund. Jag var hemma kvart över sex imorse och allt annat än snygg! Då hade jag varit vaken mer eller mindre i 23 timmar, och kör i många av dem timmarna – vilket tar på krafterna! Så det var bara att krypa ner i sängen!
Resan hade många underbara minnen och höjdpunkter. Men ett minne som man kommer minnas länge förutom den mäktiga arenan är när vi står i parkeringskö efter matchen och en tyskt HSV-supporter kollar på vår registreringsskylt och frågar:
– What country?
– Schweden – svarar vi.
– Respect!! (Tror han var rätt nöjd)