Vem är jag som står bakom orden på bloggen?

Född i Tehran, Iran en kall novemberkväll 1981. För att sedan flytta till Sverige några år senare. Så jag har inga direkta minnen från Iran, ibland kan jag minnas vissa segment när jag tittar på bilder, men aldrig tillräckligt för att säga att jag minns något.

Efter att ha flyttat runt lite i Sverige, bland annat ett år på Gotland (Visby) där även min kära syster är född så flyttade vi till Trollhättan. Det var även i Trollhättan jag började grundskolan på Lextorpsskolan i klass 1B. Men vistelsen i Trollhättan blev kortvarig och innan man visste om de så hade vi flyttat till Sveriges framsida, och den ljuvliga kuststaden – Göteborg.

Här hittade jag min identitet, jag är en go Göteborgare med allt vad det innebär. Det innebär bland annat att man i själen älskar sitt kära Blåvitt (IFK Göteborg). Att vara Göteborgare är ”a state of mind”, det är helt enkelt något man är (eller blir i vissa fall).

Efter många underbara år i Göteborg och en lärarutbildning i bagaget så var det dags att söka jobb. Hittade ett vikariat i Sjuntorp, Trollhättan i januari 2007, och efter att ha pendlat Göteborg-Trollhättan i ett par månader var hade jag tröttnat på E45:an totalt!

Eftersom bostadsmarknaden är allt annat än bra i Göteborg och det i princip var omöjligt att få en bra lägenhet utan att få hosta upp miljonen så tog jag farsans råd och började leta efter lägenhet i Trollhättan. Det tog inte lång tid innan jag hittade min drömlya, mitt i centrala stan, och bokstavligt talat ett stenkast från tågstationen. En liknade lägenhet i Göteborg, sett till storlek och placering hade utan tvekan kostat närmare två miljoner, men min hade ett utgångspris på drygt 300.000 kr, som hittat kan man tycka, och jag slog till.

En stor anledning till att jag köpte lägenheten var att jag trodde att jag skulle bli förläng på mitt vikariat och därför hade jag inget att oroa mig för. Dessvärre (eller så här i efterhand, tack och lov) så blev jag inte förlängd och jag flyttade till Trollhättan som arbetslös (eller arbetssökande som det så fint heter).

Men i samband med att jag höll på att flytta som bäst så ringde en rektor från Vänersborg och frågade om jag var intresserad av en tjänst, vilket jag var, även om första intrycket av skolan inte var något vidare. Såg ut som att skolan skulle fallera när som helst. Men jag hamnade i ett helt underbart arbetslag som jobbade med musikelevern och i tre terminer hade sjuktligt kul! Men allt gott måste ta slut och så även jobbet på Huvudnässkolan.

Helt plötsligt var jag arbetssökande igen, jag gick på lite intervjuer och fick erbjudanden på några tjänster. Men inget som lockade och jag höll mig lite kall. Så helt plötsligt och väldigt oväntat så ring rektorn på John Bauergymnasiet i Uddevalla och han vill träffa mig.

Lång historia kort, jag fick jobbet och sen januari 2009 jobbar jag på JB Uddevalla med alla våra underbara elever och kollegor.

Jag började blogga i maj 2008, till en början var det bara för att skriva av sig lite, men intresset kring bloggen har hela tiden växt och av den anledningen känns det extra kul att hålla på att skriva. Dessutom har man spexat till bloggen lite då och då med lite videoinlägg och på sistonde har jag lagt upp två intervjuer som en av våra elever har gjort! Men i slutet av dagen så skriver jag faktiskt i bloggen utav en enda anledning, och det är för att få ett historiskt material. Så när man går tillbaka om några år kan man sitta och minnas tillbaka på allt man har gjort.

Bloggen tar upp sånt som rör mig och min vardag, det vill säga, mitt jobb, mina fritidsintressen och mitt sjukliga sportintresse, väldigt många inlägg handlar om Blåvitt.

Mycket nöje

Ehsan Momeni